Många konstnärer har tolkat hur de tre vise männen följde Betlehems stjärna och mötte Jesusbarnet. Här är gobelängen The Adoration of the Magi av Edward Burne-Jones (Wikimedia Commons).
Man har knappt hunnit pusta ut efter nyårsfirandet när det åter blir helg – trettondagen, den där dagen vi inte riktigt vet varför vi firar. Om vi ens firar den.
Trettondagen är faktiskt den äldsta kristna högtiden. Den är en del av julfirandet och att den kallas trettondagen, eller lite mer formellt trettondedag jul, är för att den infaller tretton dagar efter jul.
Dock är det inräknat juldagen – på engelska heter dagen istället Twelth Day, tolftedagen. I många länder kallas dagen epifania, uppenbarelse, som är den benämning som används inom den kristna västkyrkan, medan östkyrkan kallar dagen theofania, gudsuppenbarelse.
En gammal svensk benämning är farängladagen. Den härrör från den tid då trettondagen sågs som julens avslutning och det var dags för släktens döda att återvända till sina gravar efter att ha varit med i julfirandet.
I Danmark och Norge kallas dagen för helligtrekongersdag till minne av de tre vise männen. För det är de som har huvudrollen den här dagen.
När man började fira trettondagen på 200-talet – innan man hade börjat fira jul – var det dock Jesus födelse som uppmärksammades. I den östliga kristendomen firar man fortfarande Jesus dop på trettondagen.
Men i den västliga kristendomen har trettondagen blivit de tre kungarnas dag. I Bibeln, Matteusevangeliet, kapitel 2, vers 1–12, berättas det om ”några österländska stjärntydare” som har sett en stjärna gå upp för judarnas nyfödda kung. Stjärnan leder dem till stallet i Betlehem där barnet och hans mor Maria finns i ett hus. De hyllar barnet och ger honom guld, rökelse och myrra i gåvor.
I folkliga traditioner blev stjärntydarna tre till antalet och kallades för de tre vise männen eller de tre kungarna. De fick namnen Kaspar, Melchior och Baltasar och sades representera världsdelarna Europa, Afrika och Asien. I svenska almanackan har alla tre namnsdag på trettondagen.
I Sverige firades trettondagen förr med festliga sammankomster. Ungdomar samlades ofta till så kallat ungdomsgille eller lekstuga då man bland annat klädde ut sig till stjärngossar och julbockar och gav sig ut på stan eller gestaltade bibliska scener.
I de flesta kristna länder ser man trettondagen som julens avslutning, men i Sverige har vi dragit ut på julen ytterligare en vecka till tjugondagknut åtminstone sedan 1600-talet.
Idag är det nog inte så många som samlas till fest på trettondagen. Vi firar nyår och har julgransplundring på tjugondagknut. Stjärngossarna har infogats i luciatåget där de sjunger staffansvisor (som ursprungligen kommer från annandagstraditioner).
I kyrkan uppmärksammar man missionsuppdraget på trettondagen, medan vi övriga kanske mest passar på att njuta en sista helgdag innan det nya årets vardag tar vid.
Mer av mig om jul
Fler inlägg
- Advent inleder julen – inlägg från 29 november 2023.
- Lucia i mörker och ljus – inlägg från 9 december 2015.
- Vintersolståndet mitt i vintern – inlägg från 25 december 2019.
- Jul – ett ord med långa traditioner – inlägg från 20 december 2017.
- Jultomten, gårdstomten och tomtenissarna – inlägg från 19 december 2018.
- Nyår förr och nu – inlägg från 23 december 2020.
- Fler inlägg om dagar förknippade med händelser i almanackan.
Snabba skrivtips från Evas skrivskola
Skrivbrevet från Evas skrivskola
Mer läsning om trettondagen
- Från Svenska kyrkan.
- Från Wikipedia.
- Nationalencyklopedin om trettondedag jul respektive epifania.
- Institutet för språk och folkminnen.
- Yle om trettondagen.
- Matteusevangeliet kapitel 2.
Inlägget Trettondagen – de tre kungarnas dag dök först upp på Eva Sahlström.