I den svenska kvinnorörelsen har språket använts som ett medel för att få makt och inflytande. En forskningsstudie pågår just nu om hur det har påverkat språket.
På Språkrådsdagen i maj i år talade bland annat Karin Milles, docent på Södertörns högskola, och Lena Lind Palicki, språkvårdare på Språkrådet, om den studie de just nu genomför om hur feminismen har påverkat språket.
De gjorde en historisk återblick för att visa hur kvinnor under tre vågor av kvinnorörelser har tagit sin in på nya arenor och tillägnat sig genrekunskap. Under den första vågen i början av 1900-talet användes språket som ett medel för att nå målet om kvinnlig rösträtt. Man bildade föreningar där man övade sig i det offentliga språket, man startade tidskrifter som Hertha och Idun, och man ställde sig i talarstolen.
Bland de ifrågasatta strukturerna var språket en del,
Kvinnorna mötte stort motstånd, men strategin att träna på att debattera, skriva protokoll och liknande bar frukt. 1919 klubbades beslutet om kvinnlig rösträtt igenom, 1921 hölls det första valet där alla svenska medborgare hade rösträtt.
Kvinnorörelsen andra våg kom 1968 då man började ifrågasätta strukturer. Kvinnor hade fått formell makt men samhället hade inte blivit så jämställt. Bland de ifrågasatta strukturerna var språket en del, framför allt internationellt. I den svenska kvinnorörelsen var intresset svalare för språkfrågorna, men man arbetade med att lyfta fram kvinnor genom att bland annat använda kvinnliga former som översätterskan och talarinnan.
Kvinnorörelsen hade dock ingen kontakt med språkvården, där man under 1970-talet gick mot den funktionella normen. Så språkvårdare som Erik Wellander och Bertil Molde förespråkade på tvärs mot kvinnorörelsen könsneutrala former (de manliga) till exempel yrkesbeteckningar. Det är ju också vad man rekommenderar idag även om några enstaka av de idag könsneutrala formerna ursprungligen var kvinnliga).
Under kvinnorörelsens tredje våg, mediefeminismen, under 90-talet var inställningen punkig. Man fick göra vad man ville, och fokus låg på olikheterna i gruppen. Istället för den binära uppdelningen i två kön började man tala om genus, HBT och queer. Man arbetade för normalisering av kvinnliga företeelser, som att kvinnoforskning blev genusforskning.
Idag påverkar feminismen fortfarande språket med nyord som snippa och slidkrans och att det könsneutrala pronomenet hen håller på att etablera sig. Bubblare är att använda en istället för man eller att börja hitta benämningar inte bara för det som är normbrytande, som transperson, utan även det som är norm, som cisperson.
····························
- Kvinnorörelsen och språket – presentation av Karin Milles och Lena Lind Palickis pågående studie.
- Hur har feminismen påverkat språket? – språkforskaren Karin Milles berättar i P1 Språket om det projekt hon just nu arbetar med tillsammans med Lena Lind Palicki.
- Föreläsningar – Språkrådets presentation av de föreläsningar som hölls på Språkrådsdagen 2014, titta gärna på bilderna till Karin Milles och Lena Lind Palickis föreläsning.
- Cisperson – artikel i Wikipedia som förklarar vad ordet står för.
Dela med dig
